Vilka risker finns med kärnkraft?

Den största nackdelen med kärnkraft är att det skapas radioaktiva ämnen vid driften. En svår olycka skulle kunna leda till utsläpp av radioaktiva ämnen som kan påverka omgivningen. Den som har tillstånd att driva ett kärnkraftverk har det fulla ansvaret för att anläggningen drivs på ett säkert sätt och att personalen och omgivningen skyddas mot strålning. För att kärnkraftsreaktorerna ska vara strålsäkra krävs en tålig och pålitlig konstruktion, en organisation med tillräckliga resurser och en god säkerhetskultur. I Sverige är det Strålsäkerhetsmyndigheten som kontrollerar och ställer krav på att reaktorer upprätthåller en bra säkerhet. Strålsäkerhetsmyndigheten inspekterar, granskar och följer upp anläggningarnas strålsäkerhet. Myndigheten granskar också strålsäkerheten vid transporter av radioaktiva ämnen och hanteringen av använt kärnbränsle och kärnavfall.

Olyckor är mycket ovanliga. Under de ca. 60 år som det funnits elproduktion genom kärnkraft för civil användning, med sammanlagt över 18 500 reaktorår i 36 olika länder, har det inträffat tre större olyckor.

Läs mer:

Var ska ny kärnkraft byggas?

Var ny kärnkraft kan byggas beror på flera olika faktorer. Lokal acceptans, säkerhet- och beredskapsfrågor, transport och logistik, anslutning till transmissionsnätet och möjligheter till avsättning för kylvatten är några av de faktorer som avgör vilka platser som kan vara lämpliga för nya kärnkraftsreaktorer. Även miljöbalken och de så kallade allmänna hänsynsreglerna styr val av plats.

I Sverige finns inga generella föreskrifter för vad som karaktäriserar en lämplig plats eller några utpekanden från statens sida av lämpliga nya platser för kärnkraftsreaktorer, utan det är det den som söker tillstånd för ny kärnkraft som behöver kunna visa att en plats är lämplig utifrån miljö-, hälso- och säkerhetsaspekter. Som ett led i ansökan om tillstånd för att bygga en ny kärnkraftsreaktor genomför sökanden platsundersökningar. Platsvalet prövas sedan enligt miljöbalken och strålskyddslagen. Som underlag för prövningen ska den som ansöker lämna väl underbyggda och dokumenterade analyser av bland annat förläggningsplatsens fysiska förutsättningar.

Kärnkraftsreaktorer är beroende av kylning och i Sverige kyls samtliga reaktorer med havsvatten. Befintliga reaktorer ligger därför vid kusten och i anslutning till en hamn, vilket också är en förutsättning för att transporten av det använda kärnbränslet ska kunna ske med sjöfart.

Kärnkraftverk är generellt stora anläggningar för produktion av el. Det förutsätter att det finns ett elbehov i regionen för avsättning av produktionen och att det finns möjlighet att ansluta till stamnätet. Lokaliseringen av nya reaktorer kan bli mer flexibel med så kallad SMR-teknik. Till följd av den mindre storleken och den lägre effekten kan anläggningar som använder sådan teknik vara lämplig på flera platser än storskaliga konventionella reaktorer. Det kan till exempel innebära lägre krav på tillgång till kylvatten eller tillgänglighet för stora transporter.

Det finns också vissa geografiska begränsningar i lag (4 kap. 3 och 4 § miljöbalken) som innebär att nya kärntekniska anläggningar inte får komma till stånd inom större delen av kustområdena i södra Sverige, utom på platser där det redan finns kärntekniska anläggningar eller andra större industrianläggningar. I den norra delen av Östersjöområdet finns inte samma skydd för kusten. För närvarande bereds förslag som syftar till att möjliggöra utbyggnaden av kärnkraft längs hela den svenska kusten.

Den lokala acceptansen är viktigt eftersom kärnkraft inte kan byggas utan godkännande från berörd kommun (17 kap. 6 § miljöbalken). Det finns alltså en kommunal vetorätt mot bland annat kärnkraftsreaktorer. Det finns ett brett stöd hos allmänheten för kärnkraft i de kommuner där det idag finns reaktorer, men att bygga ny kärnkraft på nya platser förutsätter att det finns en lokal acceptans.

Hur ska kärnavfallet tas om hand?

Den som producerar radioaktivt avfall är skyldig att både ta hand om kärnavfallet och svara för finansieringen för avfallshanteringen. De företag som har idag har tillstånd för kärnkraftsreaktorer i Sverige äger för det ändamålet det gemensamma bolaget Svensk kärnbränslehantering AB (SKB). SKB:s uppdrag är att hantera och slutförvara det radioaktiva avfallet från de svenska reaktorerna.

Det finns i dag ett fungerande system för att ta hand om kärnavfall från det befintliga kärnkraftsprogrammet. Sedan mitten av 1980-talet finns ett slutförvar för så kallat driftavfall, SFR, och ett mellanlager för använt kärnbränsle, Clab, i drift. Det som återstår är att bygga och ta i drift ett slutförvar för använt kärnbränsle och långlivat avfall. SKB har utvecklat en metod för detta som innebär att bränslet läggs i kopparkapslar som omges av bentonitlera cirka 500 meter ner i det svenska urberget vid Forsmark i Östhammars kommun. Just nu förbereds de delar av systemet som ska hantera inkapsling och slutförvaring av det använda kärnbränslet.

Det planerade slutförvaret av kärnavfall och använt kärnbränsle är anpassat för avfallet från befintliga och redan nedlagda reaktorer. SKB:s anläggningar för hantering av kärnavfall är alltså inte dimensionerade för avfall från drift av nya reaktorer. För att nya aktörer ska kunna etablera sig på marknaden måste det säkerställas att även avfall från nya reaktorer hanteras säkert och att nya aktörer på ett effektivt sätt kan bära sitt ansvar för den forsknings- och utvecklingsverksamhet som behövs. En särskild utredare har därför haft i uppdrag av regeringen att, bland annat, se över om det behövs ändringar i de nuvarande reglerna om omhändertagande av kärnavfall och använt kärnbränsle utifrån en möjlig utveckling med nya reaktorer på nya platser, nya aktörer som tillståndshavare och nya reaktortekniker. Utredaren har även bedömt om och hur nya typer och en ökad mängd avfall påverkar behovet av mellanlager och slutförvar samt analyserat förutsättningarna för nya aktörer att delta i det befintliga kärnavfallsprogrammet. Utredaren har överlämnat sitt betänkande till regeringen och förslagen bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Läs mer: